Emfysem – större lungblåsor ger mindre yta för upptag av syre
De små lungblåsorna (alveolerna), där gasutbytet sker, bildar klasar längst ut i bronkträdet. Dessa kan liknas vid druvklasar.
Vid KOL bryts väggarna mellan alveolerna ner och man får större och färre alveoler. Resultatet blir att den sammanlagda ytan där gasutbytet sker blir mindre. Lungornas förmåga att förse blodet med friskt syre minskas därför. Resultatet blir att man lättare blir andfådd när man anstränger sig. Detta kallas för emfysem. Samtidigt som lungblåsorna går sönder minskar elasticiteten i lungorna. I friska lungor bygger elasticiteten upp ett tryck som pressar ut luften ur lungorna efter det att man har fyllt dem. Det är bara i slutskedet av utandningen man måste använda muskelkraft för att tömma lungorna. När elasticiteten reduceras på grund av emfysem måste man kompensera detta genom att använda mer muskelkraft för att tömma lungorna. Det blir tungt att andas, vilket är jobbigt i längden.
Återigen är rökning boven i dramat i de flesta fall. Rökningen startar en inflammatorisk reaktion. Inflammatoriska celler producerar sedan ämnen som bryter ner lungvävnaden.
Men man kan få emfysem även om man inte har rökt en enda cigarett i sitt liv. Ofta beror det då på en brist av ett ämne i kroppen som heter a1-antitrypsin (alfa1-antitryp-sin). a1-anti-trypsin skyddar lungvävnaden mot nedbrytning som annars leder till emfysem. Denna brist är ärftlig men också mycket sällsynt. De som har en a1-antitrypsin-brist är naturligtvis mycket känsliga för rökning och rökfrihet är i princip ett måste för att undvika KOL. Du kan läsa mer om a1-antitrypsin-brist under ”Andra orsaker till KOL”.
