Andra orsaker till KOL än rökning
Både yttre och ”inre” faktorer kan vara orsak till att en person utvecklar KOL. Den mest undersökta genetiska faktorn är hereditär brist på a1-antitrypsin. a1-antitrypsin skyddar lungvävnaden mot nedbrytande enzymer, elastaser, som annars bryter ner elastin i lungvävnaden. Brist på a1-antitrypsin kan leda till utvecklande av emfysem vare sig man röker eller inte. Rökning ökar dock risken betydligt. Tillståndet är ovanligt, endast 1–2% av KOL-fallen anses bero på a1-antitrypsinbrist.
Den klart vanligaste och viktigaste riskfaktorn för KOL och även kronisk bronkit är som sagt rökning. Rökning står för 80–90% av KOL-fallen. Det är av betydelse när man började röka och hur mycket man röker. Alla som röker utvecklar inte KOL, men svenska studier har visat att hälften av rökare i hög ålder har utvecklat KOL. Man kan se hur rökvanorna har förändrats i samhället på de ökande prevalenssiffrorna för KOL hos kvinnor.
Utöver den tidigare beskrivna ökade slemproduktionen har man sett att rökning gör att man får kronisk inflammation i luftvägarna och ökade mängder neutrofila granulocyter, en sorts vita blodkroppar, som producerar elastas. Man får en obalans och olika skyddande enzymer räcker inte till, lungvävnaden bryts ner.
Andra eventuella riskfaktorer för KOL är vissa typer av organiskt och industriellt damm, luftföroreningar, multipla nedre luftvägsinfektioner i barndomen och passiv rökning.